Om kontentan av de frågorna är att vi alla har makt att påverka eller att vi alla är maktlösa går på ett ut; poängen är det implicita förnekandet av att det finns aktörer – politiska beslutsfattare, näringslivstoppar – som har faktiska möjligheter att göra något åt problemen. Makt att föra en ekonomisk politik som inte i första hand går ut på att börsen ska gå upp, makt att ställa om samhället till förnybara energikällor, makt att vidta diplomatiska åtgärder mot Eritrea. Makt – det finns tusen skäl att föra in den dimensionen i yttrandefrihetsdiskussionen. För vad är egentligen syftet med Peter Englunds artikel och den långa kampanjen för Dawit Isaak? Att få honom frisläppt förmodar jag, och det vore givetvis ypperligt om det lyckades, men borde inte udden i så fall riktas åt ett annat håll? Vad förväntar man sig att tidningsläsarna ska göra åt saken? Eller tror man att den eritreanska regimen ska ta reson om svenska akademiens ständige sekreterare bara får tillräckligt mycket spaltutrymme i svensk press? Allvarligt talat.

2 years ago  /  Notes  /  Source: aftonbladet.se